Skanning av Villfarastenen med handhållen 3D-skanner.
I måndags den 14 februari 3D-dokumenterade Samhell-projektet den omtalade Villfarastenen på historiska museet i Lund. Stenblocket med hällristningen påträffades i början av 1800-talet i en gärdesgård mellan byarna Vallby och Vranarp i Östra Tommarps socken, Simrishamns kommun i Skåne. Klicka här för att se platsen i Fornsök. Vid fyndtillfället låg stenblocket intill en nedplöjd bronsåldershög och har under bronsåldern troligen ingått i själva gravmonumentet.
Stenblocket består av svart-grå diorit och är 100 centimeter hög och 110 centimeter bred samt 50 centimeter tjock. Ristningen består av två skeppsfigurer, en vagnsfigur med körsven, två hästar, ytterligare en häst och 14 skålgropar.
I mitten av 1940 talet utbröt en het debatt mellan olika arkeologer huruvida hela eller delar av ristningarna på stenblocket var gjorda i sen tid i ett försök att efterhärma ristningarna på Kiviksgraven. Arkeologen Carl-Axel Althin ansåg att vagnsfiguren med körsven, hästarna, den ensamma hästen och det övre skeppet tycktes var inristade med ett metallverktyg av stål vilket enligt honom var bevis på att de var förfalskade. Enligt Althin skulle figurerna ristats in i stenblocket någon gång under mitten av 1700-talet och fram till fyndtillfället vid början av 1800-talet.
Sedan mitten av 1940-talet har det hänt mycket inom hällristningsforskningen och det har påträffats flera hällristningar i Sverige från bronsåldern som också har tillverkats med metallverktyg av brons. Exempel på det är bland annat figurer på sandstenshällarna från Sagaholmsgraven som undersöktes i början av 1970 talet söder om Jönköping utanför Ljungarum, klicka här för att se platsen i Fornsök. På vissa av sandstenshällarna finns, precis som på Villfarastenen, figurer som både är tillverkade genom traditionell in knackning av ristning med sten och inskurna med vad som verkar vara ett bronsverktyg på samma häll. Hällristningarna på Villefarastenen anses idag ha kommit till under bronsåldern.
Syftet med Samhells-projektets 3D-dokumentation är att studera hur de ”skurna/ristade” figurerna på Villfarastenen går att analysera och visualiserar i olika programvaror. Ett annat viktigt syftet är att se vilka eventuella begränsning 3D-tekniken har då det handlar om att dokumentera hällristningar.